Mitt i ett äventyr

Ibland blir jag rädd för mig själv. Jag blir rädd för att jag inser hur grym jag är på att stänga av mina egna känslor och behov. Jag håller mig upptagen hela tiden, full fart dygnets 24 timmar. Och det kanske är bäst så? Då behöver jag inte känna efter vad jag egentligen tycker och tänker... jag kör bara på och lever i "nuet". Men lever jag verkligen i nuet? Nej, kollar man min almenacka, så är i princip varje dag/kväll/helg uppbokad. Men ibland kommer verkligheten ifatt en, och..då är det tur att det finns nära och kära vänner som finns och kan ta hand om en. Egentligen skulle verkligenheten behöva komma ifatt en oftare, för då inser man att...det kanske inte räcker med att le och vara glad? det kanske behövs något mer.

Jag "vågar" inte vara ledig en kväll och inte göra någonting. För då börjar tankarna fara runt och det blir allmänt jobbigt. Därför måste jag alltid göra något. Det räcker med att jag umgås med någon eller dylikt för då behöver jag inte tänka på mig själv. Och det är så skönt. jag tar hand om mig själv senare...någongång.