Mitt i ett äventyr

Ikväll var jag på Ellinors monologföreställning. Estetteater 3:ornas sista föreställning, grymt bra. När ellinor spelade upp sin monolog grät jag. Inte för att det var ellinor, utan hon hade en sån grymt bra text, som sa så mycket. (sen att hon gjrode den grymt bra också, var ju bara ett plus). så ja, jag grät. jag erkänner de. Så fort hon kom in på scenen, o låg i en sjukhus säng..och hem med martin stenmarck började spelas, så grät jag. på en gång.  vissa saker sitter kvar längre än andra. det är ganska sjuk...så lång tid sen, men vissa saker/händelser/musik/filmer påvkerar en så extremt mycket. då tas man tillbaka till allt, och det bara hugger till i magen. kommer det alltid att vara såhär?

iallafall, efter den "lilla svängen" till nyköping, åkte jag hem till dess o satt där o pratade massa. Mys! jag insåg när jag satt där hur mycket jag saknar tiden då vi alla bodde i flen, och kunde träffas varje dag. nu, så blir det bara någon gång ibland..och jag saknar verkligen er!

Ska försöka sova nu!
See ya.