Mitt i ett äventyr

Efter vissa klagomål ifrån olika håll, så tänkte jag att det är nog dags för en liten uppdatering för bloggen.

Mamma ringde mig idag på jobbet, frågade hur det var, det var nämligen ett tag sen jag pratade med henne. Vad svarade jag, bra tror jag. Har inte hunnit känna efter, har inte velat känna efter. Har gått runt i en vecka och haft ont i axlar/nacke..och de senaste dagarna har det även gått ner i ryggen. Det har känts som att ryggraden nästintill gått av. Kan inte jobba ordentligen på dagarna, och på kvällarna kan jag inte göra någe heller, för det gör ont. Men men, det går väll förhoppningsvis över snart.

Jag har fått förlängt igen på jobbet, en månad till. Hur känns det? Vet inte..både bra och dåligt. Känns bra på det sättet att jag känner folket där nu, jag kan arbetet och allt, men samtidigt känner jag för tillfället att jag bara vill därifrån, nu, på en gång. Jag vill se någe nytt, träffa några nya människor. Gärna då också i nyköping, så att jag slipper åka åtta mil per dag.

Jag är sugen på att söka nytt jobb. Jag är trött på att inte kunna kalla mig något. utan "maria ifrån manpower" , jaha, vad jobar du med då? ehm allting. Jag vill kunna säga att jag ÄR....någonting. Jag vill, vet inte, jag vill börja plugga, men samtidigt så orkar jag verkligen inte...jag vill bli något. jag vill arbeta med sådant som jag trivs med, jag vill inte gå till jobbet och komma hem och känna att ryggraden har gått av. jag vill kunna klä upp mig när jag går till jobbet, jag vill kunna gå o luncha på stan med mina arbetskamrater, jag vill kunna säga att jag är...jag är...inte bara, jag är maria, och jobbar på manpower.

jag vill ha en kram. en riktig kram.

hm. ja. annars så är det bra. Le och bit ihop! Det ska nog bli mitt nya motto här i livet. Känner att det passar just mitt liv. Många motgångar, men det är bara att le. Ler man, så går allting så mycket lättare. Sen får man ta all skit som finns innanför leendet när man är för sig själv...eller nått. jag vet inte.

imorgon är det fredag!