En känsla
En väldigt märklig känsla som infinner sig i mitt huvud just nu är den totala tystnaden.
Efter att ha bott i över en vecka med elva andra personer i ett tält, efter att allti ha människor brevdid sig, efter att aldrig få ha det helt tyst , så är det en väldigt märklig känsla att komma hem och allt är tyst och tomt. Man har inte elva andra människor i sitt sovrum eller äter frukost med trettio andra människor, eller på kvällen så går man inte iväg tll ett ställe och möter 4000 andra ungdomar. Det låter nog lte märkligt, men har man inte upplevt detta kan det nog vara svårt att förstå.
Det är helt tyst bara, man känner sig helt tom. PÅ ett vis är det okcså ganska skönt, men ändå är det en sådan konstig känsla som finns i mitt huvud, vart är allt folk?
När sen människor i min närhet flyttar iväg, vilket alla gör en vacker dag. Men just nu känns det som att alla flyttar på en gång. Maria far till Gbg, Jennie till Kalmar, Dess till E-tuna och mina nyfunna vänner bor allt för långt bort, så växer denna känsla sig ännu starkare. det är märkligt. För en vecka sen så bodde jag i ett tält, jag gjorde inte speciellt mycket på dagarna, var uppe hela nätterna och umgicks med nya människor som alla har fått varsin plats i mitt hjärta. Och nu sitter man här, i verkligheten igen, man går till jobbet, lagar mat, ser på tv och umgås med människor ibland...
Igår jkväll fick jag ialla fall en poasitivt överraskning, kl tio över sju ringde jennie och sa att hon o Lena skule ta bilen hemtill mig och hämta upp mamma på vägen, varför kan det inte alltid vara så? dessa impulsbesök som är så härliga, varför måste man planera sitt liv?
Maria, jag SAKNAR DIG!
Efter att ha bott i över en vecka med elva andra personer i ett tält, efter att allti ha människor brevdid sig, efter att aldrig få ha det helt tyst , så är det en väldigt märklig känsla att komma hem och allt är tyst och tomt. Man har inte elva andra människor i sitt sovrum eller äter frukost med trettio andra människor, eller på kvällen så går man inte iväg tll ett ställe och möter 4000 andra ungdomar. Det låter nog lte märkligt, men har man inte upplevt detta kan det nog vara svårt att förstå.
Det är helt tyst bara, man känner sig helt tom. PÅ ett vis är det okcså ganska skönt, men ändå är det en sådan konstig känsla som finns i mitt huvud, vart är allt folk?
När sen människor i min närhet flyttar iväg, vilket alla gör en vacker dag. Men just nu känns det som att alla flyttar på en gång. Maria far till Gbg, Jennie till Kalmar, Dess till E-tuna och mina nyfunna vänner bor allt för långt bort, så växer denna känsla sig ännu starkare. det är märkligt. För en vecka sen så bodde jag i ett tält, jag gjorde inte speciellt mycket på dagarna, var uppe hela nätterna och umgicks med nya människor som alla har fått varsin plats i mitt hjärta. Och nu sitter man här, i verkligheten igen, man går till jobbet, lagar mat, ser på tv och umgås med människor ibland...
Igår jkväll fick jag ialla fall en poasitivt överraskning, kl tio över sju ringde jennie och sa att hon o Lena skule ta bilen hemtill mig och hämta upp mamma på vägen, varför kan det inte alltid vara så? dessa impulsbesök som är så härliga, varför måste man planera sitt liv?
Maria, jag SAKNAR DIG!
Kommentarer
Postat av: emma
kul för henne.. men trist för dig. förstår att det är jobbigt! =(
i mitt liv är det mest jobb.. försöker jobba så mycket som möjligt, då slipper jag tänka på annat. om det är bra vet jag inte.. =/
men på lördag kommer tommy hem igen, ska bli underbart! =)
Postat av: Maria
Jag saknar dig också, älskade Maria!!
Trackback