Jag måste bara...
...få skriva av mig! Hela den här historien är så typsikt mig. Typsikt lilla blonda, dumma, Maria...varför börjar du tro saker? varför, varför, varför? Du blir bara sviken, som alltid. Varför lär du dig aldrig?
Jag blir så trött..jag menar, gör man sak A, så kan man väll fortsätta med A, och sedan kanske gå över till B, och om man har riktigt tur C. Men nu är det så att..vi har kommit till A, men sen är det bara jag som pushar på att vi ska gå till B. Är det jag som får för mig saker? Är det min svartsjuka som talar igen?
Det blir ju inte bättre av vissa saker... men man får ju ett hej ibland iaf.
Varför är det jämt jag som slutar såhär? Allt jag vill..är att sätta mig på ett tåg, och åka...bort. Men, man får inget gensvar, och då är det ganska svårt..förutom, ibland..men inte genom mig. Typsikt.
Jag måste prata med Emma igen...^^