Ja, jag vet att det inte finns några prinsessor

Allt känns väldigt konstigt just nu... kan inte förklara varför. Känner mig glad, men ändå, deprimerad på någe vis..kan inte förklara. Jag vill finnas här för alla, hjälpa och lyssna.. men samtidigt vill jag låsa in mig i ett rum och bara krama en kudde. Väldigt konstigt känsla.

Egetnligen borde jag inte känna såhär, allt är perfekt just nu. Resan till thailand är betald idag, nu dröjer det inte länge förens vi åker, jag har jobb, lägenhet..lärt känna nytt folk..och allt är bra.. men, samtidigt så känns det bara så, hur ska jag förklara...känns som jag står i en tunnel, och änden, ljuset i tunneln är så långt bort och jag bara går och går och går..som på ett gåband. KOmmer aldrig fram. Men samtidgt, vad är det jag vill nå fram till? Vad finns i slutet av tunneln? Det är som om det vore två personer i mig, en person som vill en sak, och en annan som vill någe annat. Men jag är inte tvilling, jag är LEJON...! Jag ska veta vad jag vill..

Ha, eller jobb, jobb har jag bara till 28/2, sen så är maria arbetslös..eller jag blir ju timvikarie igen, men har jag någon lust med det egentligen? Nej, om jag ska vara ärlig. Så, håller på o söker jobb för fullt...men jobben jag vill ha, kan jag inte få..för jaghar inte "kassavana" som det så fint heter..

Tack emma för samtalet idag! Det var välbehövt..du förstår mig alltid! I alla väder..=).

Kommentarer
Postat av: emma

du beskriver det där med tunneln så bra, jag känner något liknande, men inte förrän nu förstod jag att det var precis så. jag känner att jag tror att jag vill någonting, men jag vet inte vad det ärjag tror att jag vill. haha, så dumt det blir..


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback