I'm searching for some real love
äh, kan lika gärna skriva ett till depp inlägg... det känns som att jag har ett stort, svart, murmlande åskmoln runt mitt lila huvud... och det här molnet kan bara dyka upp på några sekunder..sen är det borta i flerra dagar, men sne på kvällarna, när maria sätter sig ner och tänker..på allt .Så kommer molnet tillbaka...ibland enormt och ibland mindre.
Just ikväll känns molnet extremt stort... jag måste få ha mina dagar/kvällar när jag känner såhär..eftersom att jag går runt varje dag, är glad ,postivit och tänker på allt möjligt, så kommer det såna härna stunder då jag bara känner att jag verkligen hatar världen..jag vill bara bort. Detta behöver inte bero på ett skit..eller på bara något väldigt lite, ett telefonsamtal t.ex. Eller liknande. Då känner jag bara att jag vill..bort.
Nu låter det som att jag klagar övernaturligt mycket...men, på mina väldigt negativa stunder, så är det exat såhär jag kännner. det är inte många som får se mina stunder... de flesta känner mig bara som, positiva, glada maria..men jag har mina stunder..då jag måste få tänka över mitt liv.
Liksom, det är inte så lätt o förklara vad det exakt är. Jag har komit bort hemifrån, men där kan det vara en grej. Bara jag kommer hem, är hemma några minuter,så är jag tillbaka i samma position som förut, storaystern. Storasystern som ska vara den starka, som tar hand om allt o alla.. Jag får ont i magen när jag tänker på de..jag orkar verkligen inte med detta. Blev påmind om den sommaren idag, jag varp å en kurs..och vi pratade om hjärnskador...och de frågade om någon har erfarenhet av hjärnskador eller likanade..och jag, dum som jag var svarade...JA! och på en gång, när jag skulle berätta så, högg det till i halsen och jag bara kände...fy fan. Hela sommaren kom som flash backs i huvudet på mig...jag såg allt...om och om igen. Hörde mammas skrik...ila genom ryggraden. Att något så litet kan påminna om något så stort.
Eller ibland kan det vara jobbet..har jag jobbet jag vill ha? Kommer jag ha jobb framöver? KOmmer jag klara mig att bo här? Många tankar flyger runt i huvudet..
Sen kan detockså ha med attt det var alla hjärtans dag igår...behöver jag skriva mer..jag vill så verkligen att detta ska fungera..men just nu..fyvfan.
yess, nu har ajg klagatr av mig ett tag...känns bättre..
Just ikväll känns molnet extremt stort... jag måste få ha mina dagar/kvällar när jag känner såhär..eftersom att jag går runt varje dag, är glad ,postivit och tänker på allt möjligt, så kommer det såna härna stunder då jag bara känner att jag verkligen hatar världen..jag vill bara bort. Detta behöver inte bero på ett skit..eller på bara något väldigt lite, ett telefonsamtal t.ex. Eller liknande. Då känner jag bara att jag vill..bort.
Nu låter det som att jag klagar övernaturligt mycket...men, på mina väldigt negativa stunder, så är det exat såhär jag kännner. det är inte många som får se mina stunder... de flesta känner mig bara som, positiva, glada maria..men jag har mina stunder..då jag måste få tänka över mitt liv.
Liksom, det är inte så lätt o förklara vad det exakt är. Jag har komit bort hemifrån, men där kan det vara en grej. Bara jag kommer hem, är hemma några minuter,så är jag tillbaka i samma position som förut, storaystern. Storasystern som ska vara den starka, som tar hand om allt o alla.. Jag får ont i magen när jag tänker på de..jag orkar verkligen inte med detta. Blev påmind om den sommaren idag, jag varp å en kurs..och vi pratade om hjärnskador...och de frågade om någon har erfarenhet av hjärnskador eller likanade..och jag, dum som jag var svarade...JA! och på en gång, när jag skulle berätta så, högg det till i halsen och jag bara kände...fy fan. Hela sommaren kom som flash backs i huvudet på mig...jag såg allt...om och om igen. Hörde mammas skrik...ila genom ryggraden. Att något så litet kan påminna om något så stort.
Eller ibland kan det vara jobbet..har jag jobbet jag vill ha? Kommer jag ha jobb framöver? KOmmer jag klara mig att bo här? Många tankar flyger runt i huvudet..
Sen kan detockså ha med attt det var alla hjärtans dag igår...behöver jag skriva mer..jag vill så verkligen att detta ska fungera..men just nu..fyvfan.
yess, nu har ajg klagatr av mig ett tag...känns bättre..
Kommentarer
Postat av: emma
det hugger i mig också maria. det är skrämmande så lika vi känner inför saker och ting. skrämmande och synd på sätt och vis. men ja, stark är ordet!
Trackback