Mitt i ett äventyr

fy fan. det är allt jag har att säga. Efter två månader, så dyker du upp...jag hade precis glömt bort dig, sen en fredag, på birgers, är du plötsligt där igen. fan. och det värsta är att du känner igen mig, kramar om mig..och sen kollar på mig hela kvällen, för att sen när birgers har stängt, dissar mig totalt. va i helvete.

jag orkar inte med detta just nu. verkligen inte just nu. varför? varför kan du inte bara fortsatt vara borta, d.v.s. inte vara ute på krogen. men nej, plötsligt är du bara där. med ditt jävla leende, och din jävla underbara, härliga, dialekt.

FAN!